Ungas tro på framtiden minskar i hög grad. Hur hänger ungas fritid, välmående och hopp ihop?

I en tid av omvälvande världspolitiska händelser som krig och klimatkrisen är det inte konstigt att ungdomsbarometern från 2025 visar att ungdomars framtidstro avtar. I våra doktorandstudier använder vi oss av material från THL:s enkät Hälsa i skolan från åren 2017–2023 som är en nationellt omfattande undersökning. Elever i olika åldrar svarar vartannat år på enkäten i Finland. Vi har fått möjligheteten att använda enkätsvaren av hundratusentals unga som forskningsmaterial. I den här bloggtexten berättar vi kort om hur vi forskar om ungas fritidsaktiviteter, hopp, framtidstro och välmående.

Som Miss Li sjunger i sin låt Hälsa Gud från år 2022: ”…jag behöver lite framtidstro, Någonting som ger mitt arma hjärta lite lugn och ro, Sorry om jag stör men världen är ju helt jäkla körd” finns det ett stort behov av att hitta lösningar som stöder de ungas tro på en bättre framtid. Just därför känns det extra meningsfullt och viktigt för oss båda att forska om ungas välmående.

Fritidsaktiviteter som en skyddande faktor i en omvälvande tid

I min doktorsavhandling forskar jag (Katrina) om hur fritidsaktiviteter kan bidra till att skapa resiliens eller motståndskraft bland unga i olika slags utsatta positioner. Tidigare forskning som t.ex. Behtoui, Hertzberg och Neergaard (2020) visar ett starkt samband mellan en aktiv fritid och olika aspekter av välmående. Men det behövs mer kunskap ifall och på vilket sätt sambandet gäller ungdomar i olika former av utsatta positioner. Unga i utsatta positioner kan vara till exempel de som är placerade utanför hemmet eller unga i familjer med ekonomiska utmaningar.

Ett av målen för min forskning är att på basis av data från enkäten Hälsa i skolan utreda ifall och på vilket sätt unga i olika former av utsatta positioner drar nytta av fritidsaktiviteter. I jämförelse med barn och unga i bättre bemedlade familjer är barn och unga i mindre bemedlade familjer oftare utan ledda fritidsaktiviteter. Jag är också intresserad av hur olika former av fritidsaktiviteter som t.ex. kultur och idrott skiljer sig när det gäller att främja välmående bland olika grupper av ungdomar.

Det behövs mer forskningsbaserad kunskap om hur unga i olika slags utsatta positioner drar nytta av olika former av fritidsaktiviteter. Jag tror att fritidsaktiviteter har en möjlighet att på ett strukturellt plan förebygga och lindra ojämlikhet bland unga. Det behövs mer kunskap om dylika strukturella faktorer, vilka i flera fall är lättare att påverka genom samhällspolitiska åtgärder enligt Almqvist et al. (2018). Genom min forskning strävar jag till att skapa kunskap om hur och på vilket sätt olika former av fritidsaktiviteter kan främja välmående för unga i olika former av utsatta positioner.

Vi tänker att det kanske inte handlar om att “ge” unga hopp utan om att skapa de sammanhang där hopp kan växa.

Vad är egentligen hopp och vem har tillgång till det?  

Många kanske utgår från att hopp är något vi människor antingen bär på eller inte. När jag (Lovisa) började intressera mig för begreppet insåg jag hur mångfacetterat det är. Det finns egentligen ingen absolut definition på vad hopp innebär. Under min analys av data från Hälsa i skolan-enkäten blev det tydligt hur svårt det är att försöka mäta något så abstrakt som hopp.  

I min forskning ser jag hopp som något mer än en individuell egenskap. Jag vill förstå om ungas hopp påverkas av deras bakgrund och om hoppet i sin tur kan påverka deras mentala hälsa. Bakgrunden till detta är att hopp bland forskare ses som något som byggs i sociala och/eller pedagogiska kontexter. Teoretiker såsom Freire (1994) och Giroux (2007) beskriver hopp som en pedagogisk kraft, något som växer i mötet mellan människor. Att bygga hopp inom en pedagogisk kontext innebär inte bara att lära individer om begränsningar utan också att ge verktygen för att kunna visionera alternativa framtider.

Jag tror att grundskolan i Finland som samlar barn och unga från olika socioekonomiska bakgrunder i samma klassrum har en möjlighet att bygga hopp i högre grad än det görs nu. Hopp byggs enligt Freire då vi hjälper elever hitta sin riktning i stället för att bli styrda av andra eller sin bakgrund. Genom denna förståelse kan det också förändra eleverna till aktiva deltagare i sitt lärande – inte bara som passiva mottagare. Genom min forskning strävar jag till att förstärka teorin om hopp och utveckla fler verktyg för att kunna jobba mer konkret med hopp.

Sammanfattningsvis tänker vi att det kanske inte handlar om att “ge” unga hopp utan om att skapa de sammanhang där hopp kan växa. Sammanhangen ska inte bara finnas i skolvärlden utan även tillgången till fritidsaktiviteter behöver förbättras. Alla unga oberoende bakgrund och ekonomiska tillgångar ska ha möjlighet till ett meningsfullt och aktivt liv de själva känner de kan påverka. Att öka tillgängligheten och valfriheten när det gäller fritiden kostar visserligen pengar men vi tänker att dessa insatser kan ha en stor förebyggande betydelse då det gäller unga.

Källor

Almquist, Y.B., Landstedt, E., Jackisch, J., Rajaleid, K., Westerlund, H. and Hammarström, A., (2018). Prevailing over adversity: factors counteracting the long-term negative health influences of social and material disadvantages in youth. International journal of environmental research and public health, 15(9), p.1842.

Behtoui, A., Hertzberg, F. and Neergaard, A., (2020). Ungdomars fritidsaktiviteter-Deltagande, möjligheter och konsekvenser. Studentlitteratur AB.

Freire, P. (1994) Pedagogy of hope: reliving Pedagogy of the oppressed. New York: Continuum.

Giroux, H.A. (2007) ‘Utopian Thinking in Dangerous Times: Critical Pedagogy and the Project of Educated Hope’, Utopian Pedagogy: Radical Experiments Against Neoliberal Globalization. Toronto, CANADA: University of Toronto Press, pp. 25–42.

Laine, S. & Happonen, K. red. (2026). Ihan paineissa. Nuorisotutkimusbarometri 2025. Helsingfors: Nuorisotutkimusseura

Skribenter

Katrina Silfvast är doktorand inom socialt arbete och forskar om sambandet mellan fritidsaktiviteter och psykiskt välbefinnande bland ungdomar i olika slags utsatta positioner.

Lovisa Snårbacka är utbildad klasslärare och doktorand och forskar i hur socioekonomiska bakgrunden påverkar hopp inför framtiden hos unga ur ett socialt och pedagogiskt perspektiv.